Seriöst, det är inte bar att sitta ensam på rummet och lyssna på deppmusik som bara får en att tänka på det värsta i livet. Jag kommer skriva av mig lite nu så om ni orkar läsa eller inte, är upp till er. Jag är trött på att hoppas att det kommer bli något, för jag vet att det aldrig kommer hända, inte nu, inte här, inte i detta liv. Jag har intalat mig själv i över två år att allt kommer bli bra och att jag ska tro på mig själv och aldrig sluta hoppas, men vafan hjälper det? INGRNTING! Jag vill bara känna din kropp emot min, känne dina läppar mot mina, känna att du bryr dig om mig, att jag är någon för dig. Jag vet att allt är över men varje gång jag ser dig, eller hör ditt namn , hoppar mitt hjärta över ett slag och jag vet att jag aldrig kommer helt komma över dig, men vafan, varför skulle du vilja ha mig, när du kan få inprencip vem som helst. Varje gång du ler, varje gång du pratar, jag blir helt varm i kroppen. Varje gång du säger mitt namn , varje gång du pratar med mig, känslan går inte att beskriva. Folk aäger att kärlek är underbart när fan kommer den delen? Komigen liksom, jag tycker jag förtjänar dig, jag har gjort så mycket, gett så mycket. Jag vet inte om du ser igenom mitt skal som jag sätter på mig varje dag till skolan, jag vet inte om någon gör det, eller någonsin kommer göra det. Kan jag inte bara få min egen lifesaver, när kommer du? Jag väntar här, I aint going anywhere.